Del två: Parkeringplatsolyckan

I morse när jag kom fram till jobbet på min cyckel råkade jag på min flickvän och lilla Filip. De stod i parkeringplatsen brevid den nya bilen vilken var inte parkerad alls utan mitt i utfarten. Jag måste säga att jag var lite överraskad att träffa henne så snart efter vi hade sagt hejdå bara en timme innan (vi var hos mig igår kväll) men jag log och hejade i alla fall. Då fick jag en subtil känsla att, jo, det finns något konstigt här. Filip flinade nervöst medan Alma pratade med en äldre man vars bil stod nära brevid den nya. 'Hej alihoopa!' sa jag, men det var fortfarande bara Filip som tittade på mig. 'Vad är det som har hänt? Ska du inte jobba idag?'. 'Jo, det ska jag, men vi stötte till varan lite grann, men det löser väl sig'. Han försökte le men hann inte. Just då såg den äldre mannen på Filip. 'Vad menar du med det? Det här ska ju lösas av dig! För det var dig som körde rakt i på mig!' Hans kinder visade nu en mörk nyans röd. Fläckar av spott träffade marken framför där han stod. Filip tittade på skorna och sa: 'Men jag måste ju jobba nu..' 'Nej, nej, du får inte undvika problemet du har skapat din lilla skitstövel, särskilt inte för nån oviktigt mataffärjobb!' 'Ursäkta herr rödakinder, nu måste jag träda emellen för jag märker en brist av respekt för dem som jobbar i denna mataffären. Det kan jag inte ignorera det här, nej, det går inte.' Jag stod en stund stirrande i hans arga ögon och sen sa: 'Jag har sett hela saken från långt bort och det är definitivt du som orsakade den olycka.' Mannen flämtade och blundade en stund. Då stirrade han mig rakt i ögonen och sa tyst: 'Du får inte ljuga till mig.' Ända sedan jag var ung har jag haft det svårt att ljuga, men nu var det annorlunda. Nu var min personligt och professionelt rykte på spel.

Personal utvärding: Fillip Johansson

Filip har jobbat här på Coop i tre månader och 'wow', vi kan inte föreställa jobbet utan honom. Har han någonsin varit sent? Nej, det har han inte, för sin mamma Alma är väldigt puklig. Har han någonsin klagat om kylan i frysen där han brukar arbetar? Nej, inte en enda gång. Följer honom direkt klädkoden som de andra beskriver som 'orättvis' och 'tråkig'? Förstås gör han det! För han är utan tvekan den bästa anställd här på länge. Det är några som troligen tycker att jag har en viss bias mot honom eftersom att han är ju sonen till min vacker flickvän, men jag kan bara säga nej, du förstår inte vårt förhållande. Det vi har är speciellt och underbar, kanske mer komplicerad än ni kan fatta. De som påstor att hon håller på o utnyttja mig, förlåt, men du har det alldeles fel. Jag har ju varit chef till 20 stycken i 15 år så jag vet hur det går att utnyttja. Jag skulle ha märkt det på en gång! Ja, du har kanske sett att hon kör en snyggt ny bil. Den var på försäljning, mycket billigare än ni har gissat, och i alla fall, min ekonomi är min ensak. Vad annars skulle jag spendera mina pengar på? Jag är en simpel grabbe med enkel smak, och råkar tjäna en hel del. Sue me! Hur som helst Filip är en några anställda som verkar passa perfekt i mataffär miljön. Mitt i matförgiftningskatastrofen hade han fortfarande is i magen trots att gruppen fortfarande höll på att demonstrera i affären. Filip körde bara. Nämen vilken kille. Kunde jag föreställa mig att någon annan i min personal skulle ha agerat på samma sätt? Absolut inte, ingen chans. Om det bara fanns mer såna! Han frågade om han skulle kunna ta resten av veckan ledigt och jag var tvungen att säga 'Ja, det här har du precis förjänat' hahaha! Jag skulle aldrig haft modet att göra något sånt när jag var i hans åldern.  

huset är till salu

Jo, det har varit för länge sen jag skrev ett blogginlägg. Lyckligtvis har jag många nya ord och uttryck för att skapa slumpmässiga meningar av. Liksom huset är till salu. Eller vad som göms i snö kommer upp i tö. Jag gillar den därför att svenskar är misstänksam personer. Haha jag skojar bara. Men nu har jag sagt det och jag vill inte smyga omkring det längre.
Ibland får jag impulsen att fixa en förvåning födelsedagsfest till en kära vän, men så blir jag orolig över att det skulle vara ett misslyckande och då skulle jag vara överraskad vilket skulle gör min hund snopen. Han älskar fester och har höga förväntningar om mina planerings skickligheter. I fallet som jag misslyckas skulle mitt egenvärde ifrågsättas. Jag respekterar min hund och vill inte orsaka hans besvikelse.
Sådana tankar är ju störande men inte lika störande som att vara offer för en smitning, eller hur? Det är inte ofta så här lätt att komma överens med andra. Dock vänta nu! Var det inte någon skandinavisk person som en gång sa "att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt"? Skulle en hund kunna förlåta en människa för en tråkig fest där personen förväxlade hur man ska översätta ordet 'surprised' till svenska? Nej. Jag tror inte det. Och det är därför att jag älskar min hund. Han gör mig att kämpa för förnuft och att vara en bättre person.

Den Livslånga Tjuven

Med mycket tid förbi och några mer ord att leka med, storyen kommer igen tillbaka med allvar och ordentlig motsättning. Jag vill inte trakassera dig, men du måste se till att jag fortsätta med den här berättelsen. Hur många fel som helst, allt som krävs för att berätta ofrånkomligen. Min mun är uttömt men mina händer är friska och redoa att börja igen.

Det var en gång log en brottsling om blomkrukan han hade just stulit. Han hade tillgång till en liten butik var sin morfar jobbade och han användade butiken för sin egen anspråklösa tillvaro. Vad han gjorde var inte rätt däremot det fanns en konstaterad syfte för brottet. Orsaken till att han stjäla saker var att vara med en liga av brottsling som han tyckte om. De respeterade inte honom och han hade huvudet att förändra det. Johan började med blomkrukan eftersom den var den lättaste saken att stjäla, men snart han advancerade till stora saker.
En natt gick han runt i centrum med hoppas att träffa nån som var tillräckligt svag att övermanna. Johan var maskerade, hans första fel. Han träffade en kvinna som var till synes berusad och nyckfull. "Hej, kan du stanna ditt," sa Johan, "jag måste kolla om du har en plånbok". "Ack!!" skrikade henne. Henne betraktade Johan som en sinnessjuk man att frukta och slog honom i ögonen. Plötsigt han kunde inte alls se. "Hej! Jag kan inte se nu! Varför då!". När han blev bättre han kände väldigt generad. "Allmanheten ska aldrig höra av detta" lovade han.
Nästa dag rubriken av tidningen var 'Man som hatar kvinnor försökas stjäla plånbok'. 'Strunt. Jag ska inte tjäna deras respekt med någonting så här. Jag var alltför mild.' Han himlade ögon. Vidare, vara vidare, tänkte han.
Det var bara obegrepligt att kvinnan var inte eftergiven. Johan hade ens märkte att henne var berusad, en iakttagelse som har tog inte lätt. 'Om jag är ärlig med själv, jag vet att jag kan göra bättre' han tänkte. Så han började igen på en plan.
Nästa dag han hade inte en mask på sig, istället han hade svarta kläder på. 'Vad slug jag är' han tänkte. Johan gick från sitt hus och tog konstiga gator för att undvika kvinnan som han träffade kvällen innan. 'Ursäkta mig' Johan frågade en man som stod på sin tömt, 'kan du peka ut riktingen mot Kungsgatan'. Han var förlorad. Den gamla mannen som stod på sin tomt pekade ut vägen och stirrade mot Johan med en antydan till skärpa. Johan ville inte en gräl så han fortsätte ner på vägen. En mängd killar från redaktionen var där och någon skurk tydligen sa någonting offensiv till Johan eftersom han skrek åt killarna i ett förödande sätt.
Rubriken nästa dag stod 'Johan är en brottsling tjuv'

Bullriga Utomjordingar

De kom och alla visste. Om det var inte ljuset som berättade man, det var den höga låten av fyratusen tingen från yttre rymden. Det flesta blev rädda och det var rätt logiskt. Men vet du vad hände till dessa personer? Ätit. Alla av dem. Ja, jag var lite rädd för utomjordingarna, men jag var duktig tillräkligt för att veta att de menade väl. Jag märkte att de tyckte om kvinnorna, då satte jag en klänning på och hittade modighet att hälsa på dem. 'Hej', sade jag, 'Jag heter Keir' (jag beroende på att dem inte erkänna Keir som en mans namn). 'Hej', sade de, som redan hade språkfärdighet, 'Var är mandlarna? Vi behöver nåt salt till efterrätt.' Jag svarade snabbt med kunskap att tid var viktigast. 'Jag är mandlar.' Jag kunde inte fatta att jag hade precis sagt det. Jag är känd att säga konstiga saker, men dödliga? Aldrig! De tittade på mig i ett läskigt sätt.  Det var för sent att rätta mina fel så jag gjorde vad varje slug man skulle göra: sticka iväg. De kommer efter mig men jag ska överleva. Jag har en par sax för att skydda mig, tvål för att hindra spårlukt och bläck för att skriva ner allt. Nu kör vi.

Scen nummer ett

'Det ser ut som något slags insekt', sa Peter när hittade han tinget. 'Det kan inte vara det!', sa Nils, 'det är ju en djur, faktiskt'. Men Peter var inte så säkert. Han plockade upp tinget och tog det i hans händer, bara att hitta att det hade tre ben och tre ögon som tittade upp till hans ögon. 'Oj!' skrek han, och tappade tinget. Det var vid liv, naturligtvis. 'Hur kan någonting så här finnas!' ställde Peter. 'Jättekonstigt' sa Nils, 'nu måste vi gå, jag tycker inte om vad händer här'. 'Är du rädd?' 'Nej!' Nils sa snabbt. 'Inte alls'. 'Okej, så ska vi följa det där tinget som stickar iväg nu? Är du redo?' ställde Peter. Nils väntade på en stund, då sa 'Alltid!'. De två följde, medan tinget krypt bort.

Vädret

Jag ska snacka om ett ämne som är mest relevant. Vädret. Det är ute hela tiden och jag har precis insett det! Det finns så många typ av vädret, men min favorit är ju dimma. Den är ganska jobbig att köra genom, men ju rolig när man promenerar.  I dåtiden vädret var någonting att man skulle frukta. Folk brukade frysa ihjäl på grund av kylan under vintern årstiden. Också det var svårt att överleva vintern om man kunde inte spara tillräcklig mat för att mata sin familj. Lyckligtvis, lever vi i en tid som det är lätt att bo i platser var det blir kalt. Den som skapade mössan och vinterstövlarna är ju en vän. Tak är viktiga, också, när man pratar om vädret. De skyddar huvuden. Idag det är molnig med möjligheten av köttbullar, men det börjar bli varmare i alla fall.