Den Livslånga Tjuven

Med mycket tid förbi och några mer ord att leka med, storyen kommer igen tillbaka med allvar och ordentlig motsättning. Jag vill inte trakassera dig, men du måste se till att jag fortsätta med den här berättelsen. Hur många fel som helst, allt som krävs för att berätta ofrånkomligen. Min mun är uttömt men mina händer är friska och redoa att börja igen.

Det var en gång log en brottsling om blomkrukan han hade just stulit. Han hade tillgång till en liten butik var sin morfar jobbade och han användade butiken för sin egen anspråklösa tillvaro. Vad han gjorde var inte rätt däremot det fanns en konstaterad syfte för brottet. Orsaken till att han stjäla saker var att vara med en liga av brottsling som han tyckte om. De respeterade inte honom och han hade huvudet att förändra det. Johan började med blomkrukan eftersom den var den lättaste saken att stjäla, men snart han advancerade till stora saker.
En natt gick han runt i centrum med hoppas att träffa nån som var tillräckligt svag att övermanna. Johan var maskerade, hans första fel. Han träffade en kvinna som var till synes berusad och nyckfull. "Hej, kan du stanna ditt," sa Johan, "jag måste kolla om du har en plånbok". "Ack!!" skrikade henne. Henne betraktade Johan som en sinnessjuk man att frukta och slog honom i ögonen. Plötsigt han kunde inte alls se. "Hej! Jag kan inte se nu! Varför då!". När han blev bättre han kände väldigt generad. "Allmanheten ska aldrig höra av detta" lovade han.
Nästa dag rubriken av tidningen var 'Man som hatar kvinnor försökas stjäla plånbok'. 'Strunt. Jag ska inte tjäna deras respekt med någonting så här. Jag var alltför mild.' Han himlade ögon. Vidare, vara vidare, tänkte han.
Det var bara obegrepligt att kvinnan var inte eftergiven. Johan hade ens märkte att henne var berusad, en iakttagelse som har tog inte lätt. 'Om jag är ärlig med själv, jag vet att jag kan göra bättre' han tänkte. Så han började igen på en plan.
Nästa dag han hade inte en mask på sig, istället han hade svarta kläder på. 'Vad slug jag är' han tänkte. Johan gick från sitt hus och tog konstiga gator för att undvika kvinnan som han träffade kvällen innan. 'Ursäkta mig' Johan frågade en man som stod på sin tömt, 'kan du peka ut riktingen mot Kungsgatan'. Han var förlorad. Den gamla mannen som stod på sin tomt pekade ut vägen och stirrade mot Johan med en antydan till skärpa. Johan ville inte en gräl så han fortsätte ner på vägen. En mängd killar från redaktionen var där och någon skurk tydligen sa någonting offensiv till Johan eftersom han skrek åt killarna i ett förödande sätt.
Rubriken nästa dag stod 'Johan är en brottsling tjuv'

Bullriga Utomjordingar

De kom och alla visste. Om det var inte ljuset som berättade man, det var den höga låten av fyratusen tingen från yttre rymden. Det flesta blev rädda och det var rätt logiskt. Men vet du vad hände till dessa personer? Ätit. Alla av dem. Ja, jag var lite rädd för utomjordingarna, men jag var duktig tillräkligt för att veta att de menade väl. Jag märkte att de tyckte om kvinnorna, då satte jag en klänning på och hittade modighet att hälsa på dem. 'Hej', sade jag, 'Jag heter Keir' (jag beroende på att dem inte erkänna Keir som en mans namn). 'Hej', sade de, som redan hade språkfärdighet, 'Var är mandlarna? Vi behöver nåt salt till efterrätt.' Jag svarade snabbt med kunskap att tid var viktigast. 'Jag är mandlar.' Jag kunde inte fatta att jag hade precis sagt det. Jag är känd att säga konstiga saker, men dödliga? Aldrig! De tittade på mig i ett läskigt sätt.  Det var för sent att rätta mina fel så jag gjorde vad varje slug man skulle göra: sticka iväg. De kommer efter mig men jag ska överleva. Jag har en par sax för att skydda mig, tvål för att hindra spårlukt och bläck för att skriva ner allt. Nu kör vi.

Scen nummer ett

'Det ser ut som något slags insekt', sa Peter när hittade han tinget. 'Det kan inte vara det!', sa Nils, 'det är ju en djur, faktiskt'. Men Peter var inte så säkert. Han plockade upp tinget och tog det i hans händer, bara att hitta att det hade tre ben och tre ögon som tittade upp till hans ögon. 'Oj!' skrek han, och tappade tinget. Det var vid liv, naturligtvis. 'Hur kan någonting så här finnas!' ställde Peter. 'Jättekonstigt' sa Nils, 'nu måste vi gå, jag tycker inte om vad händer här'. 'Är du rädd?' 'Nej!' Nils sa snabbt. 'Inte alls'. 'Okej, så ska vi följa det där tinget som stickar iväg nu? Är du redo?' ställde Peter. Nils väntade på en stund, då sa 'Alltid!'. De två följde, medan tinget krypt bort.

Vädret

Jag ska snacka om ett ämne som är mest relevant. Vädret. Det är ute hela tiden och jag har precis insett det! Det finns så många typ av vädret, men min favorit är ju dimma. Den är ganska jobbig att köra genom, men ju rolig när man promenerar.  I dåtiden vädret var någonting att man skulle frukta. Folk brukade frysa ihjäl på grund av kylan under vintern årstiden. Också det var svårt att överleva vintern om man kunde inte spara tillräcklig mat för att mata sin familj. Lyckligtvis, lever vi i en tid som det är lätt att bo i platser var det blir kalt. Den som skapade mössan och vinterstövlarna är ju en vän. Tak är viktiga, också, när man pratar om vädret. De skyddar huvuden. Idag det är molnig med möjligheten av köttbullar, men det börjar bli varmare i alla fall.

Schött

Jag tycker om att skriva strunt på kul, men ibland det är ganska jobbigt att skapa konstiga saker att säga. Jag vill använda mina nya ord för gott, men om jag använder dem dåligt,  vad borde jag göra? Vässa dem, tror jag. Ett förslag till mänsklighet: äta mindre kött. Om alla visste vad händer på grund av kött, jag tror att saker skulle vara olika. Jag ska inte ljuga, jag äter det. Men om viss beslut var gjort med
miljöhälsa i åtanke, saker skulle vara olika och bättre till mer personer i världen. Jag vet så lite om ämnet men det är faktisk enkel att erkänna att mänsklighet har en problem som handlar om överkonsumtion, och kött är en del av den. Men, vad smakar lika bra som kött! Ingenting, det finns inget utbyte. Jag skriver på svenska men den är en typisk amerikansk problem. Jag tror bara att det är nånting viktig att fundera på. Jag vet att nästan ingen läser den här bloggen, men jag hoppas att den är inte mycket offensiv.  Den verkar som min meningsbyggnad är densamma hela tiden och jag borde försöka att förändra den ibland.

Den här årstiden

Snöboll priset sjönk igår men människor är optimistiska fortfarande. Folken var förvånad att det gjorde det men i min egen åsikt det är inte ovanligt i den här årstiden. Vintern är en slug gubbe och ska inte alltid vara rättvis. Han har arbete att göra, men han ska göra det på hans tid. I andra nyheter, våren visar hennes ansikte, men bara på en stund. Det fanns en vecka som var ungefär 10-13 C och alla växterna var förvirrade. Men den sluga gubben kom tillbaka, tar med kall vind. Lyckligtvis vi har sett solen varje dag sedan förra vecka, och den hjälper med kylan. Om det var dimmigt skulle jag känna bekväm, men vi ser det inte so mycket innan våren eller försommaren.

Superbowlsöndag

Jag gillar att vakna med mycket energi, det är ett bra sätt att börja dagen. Det betyder att jag ska ha motivationen att göra saker som plugga och slappa hela dagen. Men första måste jag skriva en liten någonting som innehåller några nya ord som att brista och arbetesgivare. Jag vill gå på sväng med en vaktmästare och fråga honom om vardagsaker. Varför är luften blå, och varför har jag anpassat till årstiderna? Han gav mig uttrycket ingen ko på isen, och allt är förstod nu. Han var i gott humör och det var slumpmässigt men han tog med mig till frisören och skaffade till mig en ny frisyr. De senaste dagarna har jag fått flera kommentarer om sättet går jag, men jag tror inte på dem. Om jag hade en verkstad jag skulle ta alla av mina verktyg och lägga dem där. De har sina platser och borde bo där, tillsammans. Den är super bowl dagen och jag ser bara lite fram emot matchen, men nån ska vinna och jag är glad för dem om inte det är the Patriots.

Hej, världen

Hallå, finns det någon där? Jag heter Keir och jag vill lära mig svenska.  Jag ska ta råden av min vän Agnes och börja att blogga på svenska för att lära fortare. Jag visste att den första gången skulle jag blogga borde vara en skoja men jag är helt seriös (eller halv). Här är jag och jag är redo att 'blog'. Jag ska försöka att använda nya ord och öva mina meningsbyggnad. Lyckligtvis känner jag ingen barnmorskor som är läskiga, men känner jag ingen barnmorskor. Det här vinterhalvåret jag ska inte vara förkyld eftersom ska jag dricka mycket vatten varje dag. Jag skulle försöka att börja min läxor, så vi ses.