Den Livslånga Tjuven

Med mycket tid förbi och några mer ord att leka med, storyen kommer igen tillbaka med allvar och ordentlig motsättning. Jag vill inte trakassera dig, men du måste se till att jag fortsätta med den här berättelsen. Hur många fel som helst, allt som krävs för att berätta ofrånkomligen. Min mun är uttömt men mina händer är friska och redoa att börja igen.

Det var en gång log en brottsling om blomkrukan han hade just stulit. Han hade tillgång till en liten butik var sin morfar jobbade och han användade butiken för sin egen anspråklösa tillvaro. Vad han gjorde var inte rätt däremot det fanns en konstaterad syfte för brottet. Orsaken till att han stjäla saker var att vara med en liga av brottsling som han tyckte om. De respeterade inte honom och han hade huvudet att förändra det. Johan började med blomkrukan eftersom den var den lättaste saken att stjäla, men snart han advancerade till stora saker.
En natt gick han runt i centrum med hoppas att träffa nån som var tillräckligt svag att övermanna. Johan var maskerade, hans första fel. Han träffade en kvinna som var till synes berusad och nyckfull. "Hej, kan du stanna ditt," sa Johan, "jag måste kolla om du har en plånbok". "Ack!!" skrikade henne. Henne betraktade Johan som en sinnessjuk man att frukta och slog honom i ögonen. Plötsigt han kunde inte alls se. "Hej! Jag kan inte se nu! Varför då!". När han blev bättre han kände väldigt generad. "Allmanheten ska aldrig höra av detta" lovade han.
Nästa dag rubriken av tidningen var 'Man som hatar kvinnor försökas stjäla plånbok'. 'Strunt. Jag ska inte tjäna deras respekt med någonting så här. Jag var alltför mild.' Han himlade ögon. Vidare, vara vidare, tänkte han.
Det var bara obegrepligt att kvinnan var inte eftergiven. Johan hade ens märkte att henne var berusad, en iakttagelse som har tog inte lätt. 'Om jag är ärlig med själv, jag vet att jag kan göra bättre' han tänkte. Så han började igen på en plan.
Nästa dag han hade inte en mask på sig, istället han hade svarta kläder på. 'Vad slug jag är' han tänkte. Johan gick från sitt hus och tog konstiga gator för att undvika kvinnan som han träffade kvällen innan. 'Ursäkta mig' Johan frågade en man som stod på sin tömt, 'kan du peka ut riktingen mot Kungsgatan'. Han var förlorad. Den gamla mannen som stod på sin tomt pekade ut vägen och stirrade mot Johan med en antydan till skärpa. Johan ville inte en gräl så han fortsätte ner på vägen. En mängd killar från redaktionen var där och någon skurk tydligen sa någonting offensiv till Johan eftersom han skrek åt killarna i ett förödande sätt.
Rubriken nästa dag stod 'Johan är en brottsling tjuv'